Fem just nu

20140219-124921.jpg

Lite såhär är det just nu (minus icke-intressanta bilder på flyttkaos hemma); vårens första sol, ny fräck vintagejacka från Sivletto Enviken (som jag älskar!), gula väggar, nyfärgat orange och turkost bomulls-och lingarn med batikeffekt för mitt beklädnadstyg. Fint så!

20140219-125330.jpg

20140219-125343.jpg

20140219-125351.jpg

20140219-125401.jpg

In english: Five pictures of right now (minus un-interesting photos of the moving-out chaos at home); the first sun of spring, yellow walls, new cool vtg jacket from Sivletto Enviken that I absolutely love, freshly dyed yarns in orange and turquoise with tie/dipped/fade effect for my to-be dress fabric in school. Over all, colors, that I love.

Ett slag för vinterskon

20131201-232306

Nu är det förvisso inte en gnutta snö än i Stockholm. Inte ens lite sketet slask har vi fått. Otroligt tråkigt tycker jag! Jag vill ha kyla, knarr under fötterna och stad inbäddad i ljuddämpande fluff! Julkänslor! Kom igen nu, för fan. Bring it on snön!
Kanske kan jag skynda på processen med ett inlägg om vinterskor -detta är ju trots allt lite av ett problem varje år. Lika mycket som jag gillar snö, ogillar jag klumpiga och rakt igenom fula vinterskor. Hur svårt ska det vara liksom? I många år har jag gnällt och gnällt och inte tyckt att det funnits några värda att ens prova. Men, jag må erkänna att jag faktiskt har varit lite väl fåfäng också. Plus lite förbiseende/okunnig när det kommer till vad de faktiskt hade på fötterna när mina guldepoker begav sig. Det är ju liksom lätt att tro att de vansinnigt tjusiga kapporna med breda axlar och markerade midjor alltid svassade omkring på stan i nylonstrumpor och smäckra pumps, men så var det ju såklart inte. Möjligen i Hollywood-land där det sällan blev snö i den Kaliforniska solen, men självklart inte i snöiga landskap som New York och Kall. Där bar man rediga doningar som ändå höll såväl stil, värme och finess.

Bilden ovan är från min farmors fotoalbum, i mitten av 1940-talet då hon är ca 17 år gammal. Farmor står i den otroligt snygga, ljusa kappan till vänster, tillsammans med några av sina syskon. Jag fastnade först för den här bilden p g a kappan, men – titta vad hon har på fötterna! Ett par ordentliga, platta, högskaftade vinterstövlar. Varmt och nödvändigt i den jämtländska fjällvintern. Men ändå så snyggt! Det funkar ju faktiskt! Nog för att jag till stor del gett efter för kylan och behovet av att faktiskt vara varm de senaste åren, men det får ju fortfarande gärna se bra ut ihop med min 1940-talskappa. Farmors bild är min nya stilinspiration!

89721d68330b12e514a6e2c5f5b82a04

New York sen då. Den här 1940-talsannonsen fick mig helt att tappa hakan. Så sjuukt snygga stövlar! Jag vill ha allihopa. Lägg speciellt märke till modellen “Overboot” – typ världens bästa uppfinning som av någon anledning inte görs längre; galosch/pampusch. Alltså, en ihålig stövel som man drar på sina vanliga skor när det är blött ute. Det är så otroligt praktiskt! Jag har ett par 1940-talspampuscher i svart med halvhögt skaft som jag ofta använder när jag ska på fest på vintern. Istället för att släpa med mig inneskorna i väskan tar jag på mig dem på en gång, med pampuscherna utanpå. Jag fattar verkligen inte varför dessa inte tillverkas längre. Med dem gör man liksom vilka skor som helst till vinterskor. Vem vill inte det!?

Dags att sluta drömma dock. Alla de här dojorna finns ju bara i glömda garderober, avlägsna loppisar och i evigt letande på ebay och etsy nuförtin’. Vintern är, trots snöbristen just nu, här när som helst och då går det inte alltid att pröva lyckan på nätet. Finns det något annat alternativ? Ja, det gör det faktiskt. Här kommer tre riktigt bra alternativ, med en stor favorit på slutet.

Först ut;

Kavat.

Ett företag som funnits och gjort skor sen 1945. Numera tillverkas skorna på deras egna fabrik i Bosnien Herzegovina, men lädret kommer från Tärnsjö Garveri vilket innebär att det är vegetabiliskt garvat utan krom och andra kemiska tillsatser.  De har alltså ett uttalat eko- och miljötänk och vill att deras skor ska hålla länge. Jag har inga Kavat-skor själv men flera av mina vänner har och ingen har hittills klagat på kvalitén. De är alla ganska rejäla skor, men ändå i smäckra modeller som passar till både byxor och kjol.

ingrid-97532-39-lb Ingrid-97532-11-black

“Ingrid”. Väldigt lika de som farmor har på fotot från 1940-talet tycker jag! Dessutom är de helt fodrade inuti med ull – gu så skönt.

Amanda-92332-21-RB Camilla-95832-39-LB

“Amanda” och “Camilla”. Den sistnämnda är också helfodrade i ull vilket ju är bra skönt för frusna klänningsben.

Kero.

Garveri sedan 1929, skomakeri sedan 1948. Handgjorda skor helt och hållet tillverkade i Sattajärvi 2 mil söder om Pajala. Jag tycker den klassiska näbbstöveln är vansinnigt fin, och då är Kero ett riktigt bra alternativ. Samarbetet med Denim Demon från förra eller förrförra året är inte heller dumt! Alla skor kostar mycket om man jämför med valfri skokedja, men det är liksom hela grejen med hantverk och hållbar konsumtion; istället för att köpa ett eller två nya par varje vinter för ca 300-400 kr som snabbt slits ut och går sönder, köper man ett par för 3000 kr som håller i många år framöver. Dessutom stödjer man ett företag i Sverige, som i längden också tvingar de stora företagen att förbättra sin produktion utomlands och ge de arbetarna bättre löner. Detta gäller för alla företag jag tipsar om i det här inlägget – alla görs för hand på ett väldigt gammalt, hantverksmässigt vis, alla använder läder som är fritt från krom och kemikalier. Det är snällt mot tillverkaren, det är snällt mot bäraren, det är snällt mot naturen och i längden – snällt mot plånboken. Win win, helt enkelt!

ead01111b710_175B_F_01

“Bynäbben Natur”.

10_195B_F_0210_195B_V_02

Näbbkängan i samarbete med Denim Demon.

Sist men inte minst…

Skråmträskskon.

Detta fina lilla företag drivs delvis av min egen farbror Erik, som tillsammans med sin kompanjon Erik köpte upp de gamla bröderna Nordins skoverkstad i Nordingrå i slutet av 1980-talet. Från 1989 blev det “Eriks Skoverkstad”, sen 1996 “Skråmträskskon”. Deras skor tillverkas fortfarande helt och hållet för hand, dels i Skråmträsk utanför Skellefteå i Västerbotten och dels i Nordingrå, Ångermanland. Det är fantastiska skor tillverkade helt i ekologiskt garvat skinn med unisexstorlekar från 35-48 (det ni!) och de håller i evigheter. Min syster hade t ex ett par Tall-kängor från åttan i högstadiet tills för bara något år sen; ungefär 10 år. Under den tiden hade de varit med om blöta vintrar, klaffsiga festivaler, regniga höstar och långa sommarnätter men behövde bara sulas om en gång. Min pappa har randig solbränna på fötterna varje sommar efter Hägg-sandalerna och kanske var det de knallröda Tall-kängorna jag gick runt i som liten som la grunden för mitt skosamlande idag. Doften av läder och de gamla gjutjärnssymaskinerna i Eriks verkstad är bland de bästa jag vet – jag önskar att jag kunde infoga den i det här inlägget. Men, om ni någon gång köper ett par skor får ni den ändå – doften av handgjort, ekologiskt och naturligt! Jag skulle ha den som parfym om den gick att utvinna i essance.

DSC_3626liten

“Tall” – känga med skaft i svart och mörkbrun. Finns i strl 35-48 med två valbara bredder fram. Lägg till på det att lädret formar sig efter din fot och du har en vansinnigt skön sko.

DSC_3725liten DSC_3628liten DSC_3615liten

“Gran” – samma som “Tall” men med lågt skaft.

DSC_3616liten 101x DSC_3674liten

“Ek” – Jodhpur med lång vristrem och tryckknappsspänne. Finns i flera färger.

1123

“Lärk” – känga med högt skaft. Finns i flera färger.

1222

“Björk” – känga med högt skaft. Färgen ovan har jag inte sett förut – den måste vara ny! – men oj oj vilken snygging! Jag har länge tänkt införskaffa ett par “Tall” i mörkbrun men dessa skulle ju vara minst lika snygga till ett par riktigt indigoblå jeans, varma, ulliga skidbyxor eller en rutig 1940-talsskjortklänning.

Som ni kanske märkt är det helt och hållet läderskor jag tipsar om, då jag tycker att det är ett oslagbart material. Jag ser inget fel i att använda det, men jag vet att alla inte tycker det. Hur ser det ut på den vegetariska skofronten? Jag har noll koll, så den som vill och kan får gärna dela med sig i kommentarsfältet.

Tjing!

In english; The issue of warm yet stylish winter boots
First picture; my grandmother Margareta as a teenager, mid 1940s, with her siblings. I first got stuck for that photo because of her amazingly gorgeous, typical 1940s coat (the light-colored one to the right) but then I also stumbled upon on what she’s wearing on her feet; a sturdy pair of warm, flat boots. And still it’s so good-looking! This will forever be my inspiration during winter; stylish but still warm. The second picture is one dreamy ad from mid 1940s. I coud dreamthe night away for those boots! But, they’re not available unless you’re unbelieavbly lucky on ebay, etsy or some tiny garage sale somewhere. So, let’s skip the dreaming for once and be a bit realistic; I love snow, so I want to be able to enjoy it without freezing my toes off. And without compromizing away my style preferences. So, in this post I’m taking a look at some modern made yet traditional and still hand-made boots; all made in Sweden. Kavat, Kero and Skråmträskskon are three high-quality companies who’s been around for decades with lots of history and heritage and with great desigms – proper and warm but still beautiful and not too “heavy”. Also, Skråmträskskon was started and still part run by my very own uncle, Erik. I’ve been peeking in to his shop every time I’ve visited him, my aunt and my cousins since I was a kid and that smell of natural grained leather and his old sewing machines is one of my absolute favorite smells. I’d wear it as a perfume if it was available! If you’re looking for a high-quality boot that will last and take care of your feet for many years to come – take a look at these companies. Treats both the producer, you and the environment nicely!

Från Kall till Acapulco – mitt första projekt på HV Skola

20131112-200209.jpg

När jag berättar att jag går på HV – eller Handarbetets Vänner som det egentligen heter – vet de flesta inte riktigt vad de ska säga. Vad gör man där liksom? Väver mattor och dukar? Sånna här löpare, typ? Pysslar? Eller…?

Jag kan bli ganska förskräckt över hur lite folk tänker på textilen i deras omgivning – allt ifrån handdukar till örngott till matta till sofftyg till jeans och gardiner är ju vävda. En snygg matta eller ett riktigt fint tyg i en kostym är ju sånt som många vill ha men ändå tänker de på något lite töntigt och fult när de hör att jag går en vävutbildning. Konfektionens största baksida! Folk vet inte hur en matta blir till och fattar därmed inte att även en handgjord matta kan vara snyggare än en från IKEA.

Så! Inför projektet “Trasväv” kände jag verkligen att jag ville göra en klassisk trasmatta, fast med mina färger och former. Trampad på klassiskt vis med endast återvunna tyger som trasor men färger som på en gång skulle kännas som jag. Inspirerad av såväl farmor som alltid vävt massor av fina mattor, och som kommer ifrån Kall i Jämtland där folkdräkten har många naturbruna, brända nyanser, till min dröm om 1950-talets semesterparadis Acapulco i Mexico. Soltorra bryggor, brända pasteller och exotiska rytmer möter karga berg och växtfärgat förkläde, alltså. En udda mix, men det blev riktigt bra!

20131112-195838.jpg

Allra första början; den långa processen med att sätta upp varpen (den svarta tråden) är äntligen klar och jag har börjat provväva. Ett par randiga 1950-talsgardiner i cremevitt, ockragul och bränd orange med svarta penseldrag från Tidens Melodi blev grunden till mitt färgval; till dem visste jag att jag ville ha turkos, petrol och rödjordig brun. Dock hade jag bestämt att jag skulle ta det jag kom över och inte färga något. Men, turen var på min sida och jag hittade EXAKT de tyger/färger jag ville ha! På Myrorna fanns ett par gardiner, ett gäng frottéhanddukar och ett blommigt slags sidentyg i petrol, grön, turkos och svart som passade precis. De bruna trasorna fanns sen i en “Varsågod”-låda på skolan. Klart å betart’, så himla bra!

20131112-195824.jpg

Lakan, gardiner, handdukar…

20131112-195855.jpg

På riktigt – inget prov – och jag varierar mellan tuskaft, motsatstrampad rosengång och rosengång med tuskaftsbotten. Väldigt roligt och spännande att prova och formge efter hand! Jag hade en viss idé om hur jag ville att det skulle se ut, men inget direkt mönster. Resultatet blev inte alls som jag först tänkt, men halvvägs kom jag på andra tankar och det hela blev väldigt bra ändå.

20131112-195908.jpg 20131112-195937.jpg

Mindre kul – klippa trasor. Den turkosa gardinen gick inte att riva så handlederna fick sig några ordentliga omgångar. Fast det blev väldigt böljande och fint på bordet!

20131112-195952.jpg

Fantastiskt lin- och bomullsgarn som blev till tuskaftsvävda kanter. Även de fanns i ett förråd på skolan, även de i helt perfekta färger. Sån tur, helt enkelt!

20131112-200007.jpg

Den svarta varpen blev väldans snygg mot den färdiga mattan på garnbommen under. Så himla nice att väva något efter en skiss jag ritat, och sen få inspiration till nya teckningar av väven! Ett världsbäst kretslopp.

20131112-200029.jpg

Fina kanten. Det turkosa bomullsgarnet var så sjukt mjukt, jag önskar att ni kunde känna på de här bilderna! Haha.

20131112-200017.jpg20131112-200045.jpg

Sista biten.

20131112-200105.jpg

Sista stygnen som jag sen lät vara ändå; när jag väl tagit ut mattan ur vävstolen visade den sig vara väldigt snygg även i hängande format. Då jag inte vet än var och hur jag ska ha den väntar jag med att fålla tills jag vet om den ska ligga på golvet eller hänga på väggen.

20131112-200642.jpg

Redovisning! På väggen syns några av mina skisser och inspirationsbilder inför projektet.

20131112-200209.jpg

Färdig! Jag är så himla nöjd.

20131112-200229.jpg

Formsalen förvandlades till ett enda virrvarr av färgglada mattor. Himla fint!

20131112-200428.jpg

Jag vill gärna göra fler mattor – det var verkligen jättekul och ett ypperligt sätt att föra över mina skisser och idéer till något textilt – men det får bli sen. Nu är det vidare mot nya projekt i skolan!

In english: My first, real project in school is done – a rug/carpet made of rags!
My inspiration came part from my grandmother, who made carpets on a factory-like speed when I was a kid. She also grew up in the swedish mountains where the traditional folk costume has a beautiful apron with several natural shades of brown. The other part came from my dream about 1950s Acapulco, where the docks lie dry and dusty in the morning breeze, pastel walls and cheery cotton bikinis get burndt and bleached in the hot sun, conga-rhythms spread from roof-tops during the nights and every glass is filled with thirst-quenching spirits and juices. Quite a mix in other words, but it really worked! The result came out better than I ever imagined and I’m really pleased with it.

Nordiska Museet, Ripsa och Rändernas dragningskraft

20131001-203140.jpg

Vad har Anders Zorns pyjamas, Estlands flagga och trafikledartornet på Arlanda gemensamt? Utställningen Ränder, rytm, riktning vill överraska och ge en aha-upplevelse av att vi faktiskt är omgivna av, utsatta för och kanske till och med beroende av ränder i våra liv. Att ränder påverkar oss mer än vi tror – och på många sätt.

Så inleds beskrivningen om den nya utställningen Ränder, rytm, riktning som öppnar på fredag på Nordiska Museet här i Stockholm. Jag var dock där redan igår och kikade på en pressvisning, och oj oj, vilken härlig inspiration! Jag som ständigt babblar om alla färger och former som finns runt omkring en i vardagen, och hur viktiga de är, blev förstås väldigt förtjust över ett sånt koncept i en hel utställning. Egentligen ett ganska självklart koncept tycker jag – mönster finns ju ofta på fler ställen och i fler former än vad man först tänker. T ex, för ett tag sen blev jag taggad på Instagram att visa mitt favoritmönster. Jag tänkte först att jag inte kunde välja ett och började därför fota och lägga upp ett antal olika prylar med mönster som jag gillar. Efter ett tag insåg jag dock att nästan alla följde ett och samma mönster; nämligen ränder i relief. På såväl glas, krukor, termosar, koppar, kläder och kaffefilter fanns de, de smala eller breda ränderna i någon form av struktur eller relief. Jag skulle först inte ha sagt att randigt var mitt favoritmönster, men efter den upptäckten är det ganska svårt att neka. Och – ränder kan faktiskt vara oändligt mycket. Det är den här utställningen ett starkt bevis på!

Ovan; dagen till ära hade jag på mig en sprillans ny kjol, troligen handvävd och hemmasydd på sent 1950-tal.Visst är den fin? Helt otroligt att färgerna är så välbevarade och starka fortfarande! Att ha den på sig blir liksom levande inspiration när jag sitter i skolan och planerar nästa vävprojekt. Jag köpte den av trevliga Margareta och Agnes från Lata Pigan i Enköping, som besökte Vintagemässan i helgen. Tack vare en gemensam kärlek för vävning, färg och hantverk fick jag den för 300 kr istället för 500 kr. Tack så mycket!

20131001-203202.jpg

De höga, ståtliga valven i Nordiska Museets hjärta har fått poppig puls med utställningens knallrandiga entré.

20131001-203234.jpg

En intressant jämförelse; den främre, regnbågsmönstrade mattan är ritad av Josef Frank för Svenskt Tenn i mitten av 1930-talet och den bakre gjordes för IKEA 2006. Utan informationen hade jag inte kunnat gissa årtal på någon av mattorna! Ett tydligt exempel på uttrycket “ränderna går aldrig ur”.

I huvud taget är utställningen väldigt genomtänkt; Tom Hedqvist och Synnöve Mork som står bakom idén och formgivningen har gått igenom i stort sett hela Nordiska Museets samling (runt 1,5 miljoner föremål!) och har därefter valt ut såväl förkläden från sent 1800-tal som Spisa Ribb-koppar från 1950-talet och fått drottningen att låna ut sin berömda Nina Ricci-nobelklänning från 1993. Det här andra sättet att se på föremålen – seendet av helheten i formen istället för dess ursprung i historien – gör utställningen till något nytt och spännande för Nordiska Museet. Det är fortfarande historia och mängder av kopplingar till samhället, men med ett tydligare fokus på trender och människans outtröttliga behov av skönhet, färg och form i vardagen. Underbart!

20131001-203212.jpg

Bland höjdpunkterna i utställningen finns dessa kalminker – ett gäng tygprover på en typ av glansbehandlat, randigt tyg från mitten av 1700-talet. Proverna kom till museet 1876 och visas väldigt sällan p g a deras känslighet mot ljus. Visst är det fullkomligt fantastiskt att se hur färgerna såg ut även för 300 år sen?

20131001-203120.jpg

På pressvisningen träffade jag också Viveca Carlsson, redaktören för Hus & Hem Retro, vilket var trevligt. Efter en del telefon- och mailkontakt var det väldigt roligt att träffas på riktigt! (kom ihåg att köpa nya numret med vårt inredningsreportage i och massor av annan snygg och intressant läsning! fler bilder från reportaget kommer här snart))
Förutom Viveca befann jag mig också plötsligt bredvid Lotta Lewenhaupt. Självaste Lotta Lewenhaupt – den legendariska modejournalisten, stylisten och författaren som varit aktiv sen slutet av 1960-talet, grundade svenska ELLE interiör och har skrivit böcker som Modeboken 1900-2000, Bilden av modet och Den glömda kjolen. Häftigt! Den sistnämnda boken handlar om Ebba von Eckermann och hennes textilier, som mellan 1950-1980 tillverkade fullkomligt fantastiska kläder i den lilla byn Ripsa i Sörmland. Jag kommer skriva mer om denna makalösa källa till inspiration i ett kommande inlägg, men tills dess får ni njuta av det här 20 minuter långa klippet om Ebba och hennes produktion, filmat 1964 för USA;

Jag får gåshud! Vilken produktion!! Vilka kläder!

20131001-203353.jpg

Tillbaka i skolan efter utställningen igår, inspirerad till tusen att fortsätta med mitt andra vävprojekt; en mjuk, varm vintersjal i blandad alpacka-, angora- och vanlig fårull. Färgerna går i svart, vitt, mintgrön och två olika brända toner av orange/korall. Precis som min fina jumper som jag fått av min kollega Ingela! Jag älskar, älskar när färger i min omgivning möts. Idag har jag förskedat, solvat och skedat om varpen, samt spolat upp alla garnnystan på mindre spolar för inslagsskytteln. Det låter som ett snabbt jobb, men det tar mycket, mycket längre tid än man tror! Jag var kvar på skolan till kvart över åtta ikväll för att äntligen kunna börja med själva vävandet imorgon (belöningen! det roliga!) och hinna klart (iallafall så gott som) till nästa vecka då vi ska påbörja nästa projekt. Egentligen är jag klar med den uppgift vi ska ha klar till nästa vecka (20 provlappar i olika uppknytningar och inslag, efterbehandlade med olika tvättar, för att ha som provkarta framöver) men finns det lite tid vill jag göra mer. Det är så vansinnigt roligt att hålla på med textil igen (efter gymnasiet, då jag gick Hantverk Mode och Design, student 2009) och jag vill bara göra mer, lära mig mer. Möjligheterna är oändliga! Genom det färglabb som finns på skolan (Handarbetets Vänner - HV Skola) kan jag dessutom färga precis vilken färg jag vill, på ull, bomull, lin och syntet. Förstår ni vilken dröm!

20131001-203245.jpg

Imorgon blir dessa små rara nystan en sjal. Godnatt!

In english: The Nordic Museum, Ripsa and the magic powers of stripes
Yesterday I went to the press view of the new exhibition “Stripes, rhythm, directions” at Nordiska Museet (the Nordic Museum) here in Stockholm. It focuses on something I think of and find inspiration from every day; stripes. How they exist in almost everyhting we see and do, how they dress us and shape our cities. Extremely fascinating! I also met the editor for Hus och Hem Retro; the magazine I posted about yesterday, where my first interior decoration article is featured. It was so nice meeting her in actual person, and not just through phone/email! I also found myself side-by-side with legendary swedish fashion journalist, stylist and editor Lotta Lewenhaupt; she’s been around since the late 1960s and she has written several books I consider as fashion bibles. One of those books is “The forgotten skirt” – the story about Ebba von Eckermann and her world famous textiles between 1950-1980. I will write more about this amazing woman and her fantastic clothing designs in a coming post, but until then; please watch the video clip! It’s made for the american audience, showing her full production of handwoven and hand sewn garments in the small village of Ripsa, 1964. It’s incredible! Inspires me even more to continue my work in school, learn more, do more! It’s so much fun. Right now I’m working on a warm, soft winter shawl in mixed wool qualities, in black, white, mint and burndt orange. Off to bed now, to start the weaving tomorrow! Whoop whoop, good night!

En vecka som student

20130830-135018.jpg
En vecka har nu gått i mitt nya liv som textilstudent. Det kändes konstigt och lite osäkert de två första dagarna, men nu känns det bara bra. Det kommer bli så roligt! Vi tittar på några bilder…
Ovan; på vår första bindningslektion (hur en vävstol fungerar och sätts upp) kom det fram två fantastiskt vackra arbetsböcker, gjorda av en student på HV 1932. Ni kan ju tänka er vilken inspirationskälla!! Vid tillfälle kommer jag fota mer ur den och visa er.

20130830-150213.jpg
Finfint prov i en av böckerna. Tanken på att jag snart kommer kunna väva detta är hisnande!

20130830-192136.jpg
Igår gjorde vi ett kort besök i husen på Skansen där bl a denna Delsbo-kofta fanns att beskåda. Stickad 1922 men med anor långt tillbaka. Så vansinnigt vacker!

20130830-192321.jpg
I funderingar på Skansen.

20130830-192351.jpg
Mina klasskompisar Mandel…

20130830-192427.jpg
…och Rufus.

20130830-192551.jpg
Idag gjorde vi ett besök på Nordiska Museets Folkkonstutställning. Jag har sett den förut men blir alltid lika hänförd av alla makalösa mönster och färger.

20130830-192805.jpg
Vi tog också en snabb tur förbi tidningsarkivet och biblioteket, där jag bl a hann spana in denna tjusiga frisyr från 1958. Ni har väl inte missat det fullkomligt makalösa utbudet av gamla tidningar på Nordiska?! Helt gratis ligger de där, kompletta årgångar av såväl brittiska Vogue från t ex 1960-talet till ovanliga, svenska Bonnier-magasinet Eva från 1950-talet. Även äldre utgåvor av t ex Husmodern från 1920-talen finns. Helt fantastiskt! Varning dock; om ni börjar titta är det bäst att intåga bråttom. Man kan knappt sluta när man väl börjat!

20130830-193302.jpg
Tidningen Foto från 1959 bjöd också på ett antal fina bilder…

20130830-193357.jpg
Fantastiska färger, fantastiska outfits!

20130830-193508.jpg

20130830-193536.jpg

20130830-193558.jpg

20130830-193621.jpg
Megasnygg illustration…

20130830-193650.jpg
…och en lika snygg reklam för Twilfit.

20130830-193727.jpg
Efter museibesöket var det “After school” i formsalen. Himla trevligt!
Jag tror att detta kommer bli ett väldigt, väldigt bra år.

In english; So, a week of my new life as a textile student has passed. The nervous and unsure feeling of the first two days has most certainly blown away and I now feel 100% positive about this. We’ve had our first classes in weaving theory and textile history and its just so much fun!! A lot to learn – yes – but oh so inspiring. We got to look into two beautiful work books of a woman who studied at my school in 1932 – you can only imagine how inspiring that was to me!! I’ll take some more photos of those later on when I get the chance, so that I can show you more. Her samples were amazing! The thought of me being able to create these beautiful fabrics later on is just thrilling.
During the afternoons of yesterday and today we’ve visited the museums around the school (it’s very well located on the “museum island” Djurgården” in Sockholm) watching old textiles, knits and pieces of folk art. I’ve seen most of it before, but I get just as mesmerized by their colors and patterns every time! If you ever visit Stockholm, don’t miss a visit to Skansen and Nordiska museet (the Nordic Museum). They also have a completely amazing archive of old magazines – everything from British 1960s Vogue to swedish 1950s Eva and 1920s Husmodern is represented there, in mint conditions. I took a few snap shots of some gorgeous pictures, from a 1959 magazine about photography and a 1958 fashion mag.
After the museum visit, there was a Friday “After school” hang out in one of the classrooms. So nice!! I have a very good feeling about this year…

Pyssligt tips

jenni3

Appropå Jenni som jag skrev om i förra inlägget; kolla in hennes blogg Rosie the Crafter!
Relativt nystartad, men redan full av superfina, finurliga och användbara pyssel för accesoarer, smycken, broderier m.m. Den enkla men ack så fina filtapplikationen här ovan är jag väldigt sugen på att prova!

jenni2

In english: Speaking about Jenni (in the last post); check out her blog Rosie the Crafter!
It’s quite recently started, but already full of great ideas and tips on how to make your own 1930s-1950s accesories. I’m defenately going to try this simple but gorgeous felt decoration!

Farmor, stickmästaren

farmor2

I början av veckan fick jag en riktigt trevlig överraskning; nya vantar från farmor! Jag som köpte tre nystan i julas trodde att de skulle komma lagom till nästa vinter (vi är många kusiner som samsas om farmors konstverk) men se, alla tre par klara redan till den här säsongen. Hurra!

farmor1

Den här gången valde jag lite annorlunda färger; mörkgrått som bas, ljus mintgrön och knallig cerise som kontrastfärg. Annorlunda med väldigt fint tycker jag!

farmor3

Till det sista paret önskade några storlekar mindre – mina framtida eventuella barn ska nämligen också ha farmorsvantar. Tack finaste farmor Margareta för dessa karameller! Jag kommer bära dem med stolthet.

In english: I got such a nice surprise earlier this week – two new pairs of knitted mittens from my amazing grandmother! I thought I’d get them to the next winter, but she had already finished them. She had also knitted a pair of kids size mittens, on my request, to save for the future. I’m so grateful and proud! Thank you, my darling grandmother for this precious gift.

Tjing!
Miriam

Tisdagsöverraskning

bild (43)

Imorse fick jag en fin liten överraskning; ett paket på posten!
Det kom från Olivia, med ett snyggt kort och ett fint armband som hon virkat. Jag som är barnsligt förtjust i såväl överraskningar som vanlig brevpost blev såklart väldigt glad, även om jag egentligen varken fyller år eller har namnsdag eller vad man nu kan hitta på för anledning. Jag får bara säga tack! Och om ni också tycker om armbandet hälsar Olivia att det finns fler på hennes hemsida, Miss Bird.

bild (41)

bild (42)

In english: Got this cute little package in the mail today, containing a darling note card and a hand-crocheted bracelet from a girl named Olivia. You can see more of her work here!

Tjing,
Miriam