Nordiska Museet, Ripsa och Rändernas dragningskraft

20131001-203140.jpg

Vad har Anders Zorns pyjamas, Estlands flagga och trafikledartornet på Arlanda gemensamt? Utställningen Ränder, rytm, riktning vill överraska och ge en aha-upplevelse av att vi faktiskt är omgivna av, utsatta för och kanske till och med beroende av ränder i våra liv. Att ränder påverkar oss mer än vi tror – och på många sätt.

Så inleds beskrivningen om den nya utställningen Ränder, rytm, riktning som öppnar på fredag på Nordiska Museet här i Stockholm. Jag var dock där redan igår och kikade på en pressvisning, och oj oj, vilken härlig inspiration! Jag som ständigt babblar om alla färger och former som finns runt omkring en i vardagen, och hur viktiga de är, blev förstås väldigt förtjust över ett sånt koncept i en hel utställning. Egentligen ett ganska självklart koncept tycker jag – mönster finns ju ofta på fler ställen och i fler former än vad man först tänker. T ex, för ett tag sen blev jag taggad på Instagram att visa mitt favoritmönster. Jag tänkte först att jag inte kunde välja ett och började därför fota och lägga upp ett antal olika prylar med mönster som jag gillar. Efter ett tag insåg jag dock att nästan alla följde ett och samma mönster; nämligen ränder i relief. På såväl glas, krukor, termosar, koppar, kläder och kaffefilter fanns de, de smala eller breda ränderna i någon form av struktur eller relief. Jag skulle först inte ha sagt att randigt var mitt favoritmönster, men efter den upptäckten är det ganska svårt att neka. Och – ränder kan faktiskt vara oändligt mycket. Det är den här utställningen ett starkt bevis på!

Ovan; dagen till ära hade jag på mig en sprillans ny kjol, troligen handvävd och hemmasydd på sent 1950-tal.Visst är den fin? Helt otroligt att färgerna är så välbevarade och starka fortfarande! Att ha den på sig blir liksom levande inspiration när jag sitter i skolan och planerar nästa vävprojekt. Jag köpte den av trevliga Margareta och Agnes från Lata Pigan i Enköping, som besökte Vintagemässan i helgen. Tack vare en gemensam kärlek för vävning, färg och hantverk fick jag den för 300 kr istället för 500 kr. Tack så mycket!

20131001-203202.jpg

De höga, ståtliga valven i Nordiska Museets hjärta har fått poppig puls med utställningens knallrandiga entré.

20131001-203234.jpg

En intressant jämförelse; den främre, regnbågsmönstrade mattan är ritad av Josef Frank för Svenskt Tenn i mitten av 1930-talet och den bakre gjordes för IKEA 2006. Utan informationen hade jag inte kunnat gissa årtal på någon av mattorna! Ett tydligt exempel på uttrycket “ränderna går aldrig ur”.

I huvud taget är utställningen väldigt genomtänkt; Tom Hedqvist och Synnöve Mork som står bakom idén och formgivningen har gått igenom i stort sett hela Nordiska Museets samling (runt 1,5 miljoner föremål!) och har därefter valt ut såväl förkläden från sent 1800-tal som Spisa Ribb-koppar från 1950-talet och fått drottningen att låna ut sin berömda Nina Ricci-nobelklänning från 1993. Det här andra sättet att se på föremålen – seendet av helheten i formen istället för dess ursprung i historien – gör utställningen till något nytt och spännande för Nordiska Museet. Det är fortfarande historia och mängder av kopplingar till samhället, men med ett tydligare fokus på trender och människans outtröttliga behov av skönhet, färg och form i vardagen. Underbart!

20131001-203212.jpg

Bland höjdpunkterna i utställningen finns dessa kalminker – ett gäng tygprover på en typ av glansbehandlat, randigt tyg från mitten av 1700-talet. Proverna kom till museet 1876 och visas väldigt sällan p g a deras känslighet mot ljus. Visst är det fullkomligt fantastiskt att se hur färgerna såg ut även för 300 år sen?

20131001-203120.jpg

På pressvisningen träffade jag också Viveca Carlsson, redaktören för Hus & Hem Retro, vilket var trevligt. Efter en del telefon- och mailkontakt var det väldigt roligt att träffas på riktigt! (kom ihåg att köpa nya numret med vårt inredningsreportage i och massor av annan snygg och intressant läsning! fler bilder från reportaget kommer här snart))
Förutom Viveca befann jag mig också plötsligt bredvid Lotta Lewenhaupt. Självaste Lotta Lewenhaupt – den legendariska modejournalisten, stylisten och författaren som varit aktiv sen slutet av 1960-talet, grundade svenska ELLE interiör och har skrivit böcker som Modeboken 1900-2000, Bilden av modet och Den glömda kjolen. Häftigt! Den sistnämnda boken handlar om Ebba von Eckermann och hennes textilier, som mellan 1950-1980 tillverkade fullkomligt fantastiska kläder i den lilla byn Ripsa i Sörmland. Jag kommer skriva mer om denna makalösa källa till inspiration i ett kommande inlägg, men tills dess får ni njuta av det här 20 minuter långa klippet om Ebba och hennes produktion, filmat 1964 för USA;

Jag får gåshud! Vilken produktion!! Vilka kläder!

20131001-203353.jpg

Tillbaka i skolan efter utställningen igår, inspirerad till tusen att fortsätta med mitt andra vävprojekt; en mjuk, varm vintersjal i blandad alpacka-, angora- och vanlig fårull. Färgerna går i svart, vitt, mintgrön och två olika brända toner av orange/korall. Precis som min fina jumper som jag fått av min kollega Ingela! Jag älskar, älskar när färger i min omgivning möts. Idag har jag förskedat, solvat och skedat om varpen, samt spolat upp alla garnnystan på mindre spolar för inslagsskytteln. Det låter som ett snabbt jobb, men det tar mycket, mycket längre tid än man tror! Jag var kvar på skolan till kvart över åtta ikväll för att äntligen kunna börja med själva vävandet imorgon (belöningen! det roliga!) och hinna klart (iallafall så gott som) till nästa vecka då vi ska påbörja nästa projekt. Egentligen är jag klar med den uppgift vi ska ha klar till nästa vecka (20 provlappar i olika uppknytningar och inslag, efterbehandlade med olika tvättar, för att ha som provkarta framöver) men finns det lite tid vill jag göra mer. Det är så vansinnigt roligt att hålla på med textil igen (efter gymnasiet, då jag gick Hantverk Mode och Design, student 2009) och jag vill bara göra mer, lära mig mer. Möjligheterna är oändliga! Genom det färglabb som finns på skolan (Handarbetets Vänner - HV Skola) kan jag dessutom färga precis vilken färg jag vill, på ull, bomull, lin och syntet. Förstår ni vilken dröm!

20131001-203245.jpg

Imorgon blir dessa små rara nystan en sjal. Godnatt!

In english: The Nordic Museum, Ripsa and the magic powers of stripes
Yesterday I went to the press view of the new exhibition “Stripes, rhythm, directions” at Nordiska Museet (the Nordic Museum) here in Stockholm. It focuses on something I think of and find inspiration from every day; stripes. How they exist in almost everyhting we see and do, how they dress us and shape our cities. Extremely fascinating! I also met the editor for Hus och Hem Retro; the magazine I posted about yesterday, where my first interior decoration article is featured. It was so nice meeting her in actual person, and not just through phone/email! I also found myself side-by-side with legendary swedish fashion journalist, stylist and editor Lotta Lewenhaupt; she’s been around since the late 1960s and she has written several books I consider as fashion bibles. One of those books is “The forgotten skirt” – the story about Ebba von Eckermann and her world famous textiles between 1950-1980. I will write more about this amazing woman and her fantastic clothing designs in a coming post, but until then; please watch the video clip! It’s made for the american audience, showing her full production of handwoven and hand sewn garments in the small village of Ripsa, 1964. It’s incredible! Inspires me even more to continue my work in school, learn more, do more! It’s so much fun. Right now I’m working on a warm, soft winter shawl in mixed wool qualities, in black, white, mint and burndt orange. Off to bed now, to start the weaving tomorrow! Whoop whoop, good night!